En av alla tusentals svenskar i Oslo

Idag gick jag och Malin runt älven,det var fint värder och riktigt skönt där nere när solen låg på till och från.
Efter halva vägen så mötte vi Felicia som var ute och gick med sin sööta vovve.
Det va då vi började diskutera vad som väger mest, Både jag & Felicia jobbar på körkortet,båda är väl rätt less på det.
Det känns såå långt borta och intresset för det svalnar allt mer,i alla fall vissa dagar. Men vi vet ju att det måste bli gjort,så bit ihop.
Vi är alla tre arbetslösa,vilket vi driver med oss själva om.Haha tjejer hör ni själva hur sorgligt det igentligen låter.
Malin har körkort,vi gillar inte riktigt det.De får ju liksom oss två att känna oss lite sämre,mhhh.
Och jag då,vad har jag..jo en underbar pojkvän som kärleken till är större än vad som ä möjligt.
Så då var vi där,vad väger mest? Malin har körkortet som jag just i dagsläget skulle offra min högra hand för att få (där ljög jag lite)
Och jag har en pojkvän,som M & F är desperata över att få (ja inte desperata över att få MIN pojkvän utan en över huvud tager,ja..säg at ni fattar bara :) ) Det här låter lite dumt "vad väger mest,körkort eller pojkvän?" Det är givetvis inte riktigt så vi tänker eller iaf inte jag.
Men idag började jag liksom kunna tänka om,jag har ju trotts allt en pojkvän och han älskar mig. Nej jag har inget körkort men jag håller på att få det,jag KAN få det.Det handlar ju inte om kärlek så det är ju inte en fullt så kompliserad grejj,det krävs bara lite kämparglöd.
Det jag försöker säga är att körkortet kan i stort sett alla få,bara man kämpar lite.
Att hitta en peron som man vill dela allt med,det är inte fullt så lätt. Jag är evig tacksam att jag har min Tor!

Felicia,jag förstår verkligen ditt blogg inlägg och jag syftar på det senaste. Det andra va mest riktigt fint,tack för ikväll goingar :-)
Det är sant det du skriver,för replikerna som det hör till att säga är ju igentligen skit snack. Men att det bara är att vänta och se,ja där ligger det lite sanning. Och att den rätta dykerupp när man minst anar det,det vet jag utav egen erfarenhet att man ska lyssna till.
För det är då det kanske händer. Det är SÅ lätt för mig att prata om det där,jag har ju vart/är i seriöst förhållande.Jag har aldrig kännt av det där problemet,tack för det!
Men snälla söta ni,ni har allt,utseendet & pseronligheten. Ni vägrar ju bara att se det,vi är 19 år.. det kommer!!
Även om ni hatar dom där obetydelsefulla meningarna med att "det kommer,det lovar jag"
Men kära fina malin,att du kommer sitta där om 10 år med dina katter och inte få några barn..det tror du inte ens på själv,innerst inne.
Så sluta,ni är kanon underbara båda två,klart det finns någon för er. Vi var kanske från och till inte så seriösa i diskuionen men jag vet att det är ett viktigt ämne trotts att vi blandar in "mia & klara humorn"titt som tätt.
Ibland önskar man att man var liten igen och slapp dom där tre sakerna.Att jobb & körkort inte ens var på tal,att vi var för små för sånt.
Jag vill till Bergebo,jag vill va ett barn..snälla bara för en stund.jag vill slippa pressen,stressen & alla tankar.Jag vill grilla korv på en trä pinne som vi själva får tälja vass,så som det var förr..när vi var små.

Som du sa,dom man vill ha kvar ser man till att ha kvar.
Jag vet att jag alltid kommer att ha dig,min allra allra bästa vän.
med dig blir jag aldrig stor,och jag älskar det! ♥

I morgon ska jag plastik operera min tand,stora förändringar ska ske,och ni kommer inte att känna igen mitt leende.
Ni förstår inte hur stort det är,min "tandköttsglugg" ska borta! - OKEJ,det där va så mycket ironi så mina vissna kaktusar vaknade till liv.

Godnatt & hej!
P.S. Jag orkar inte rättstava,bara så ni vet.

/Vilda Matilda