Maj 29, 2010

Åhhhh jag vill INTE,fick sån panik nu idag.Det handlar bara om några dagar sen ska jag lämna Örebro.Vackra fina kära Örebro,staden som har blivit som hemma för mig.Det gör ont i hjärtat av den tanken,på ett sätt vill jag bara bo kvar här till hösten.Kommer till och med att bli jobbigt att lämna Granrisvägen,även om jag verkligen ogillade det till en början och trodde aldrig att jag skulle känna någon "hemmakännsla" över mitt boende.Men det GÖR jag,det här är såå hemma för mig,jag trivs bättre än vad jag någonsing kunde tro att jag skulle göra!Visst det ÄR jobbigt att dela kök IBLAND men oftast så störs jag inte av det.Igår var jag själv hemma och jag hatar det,så tyst i hela lägenheten.Vid det här laget så är jag ju van vid att de andra stökar och har sig på sina rum,det är så mycket trygghet av att veta att man inte är själv.

Jag vet att du Johanna vill att jag ska va kvar här och får ett litet hopp när jag skriver det här.Jag tänker inte säga att jag aldrig mer kommer flytta tillbaka hit för det tror jag nog inte själv på,som sagt jag trivs i den här staden och är hemma för mig så varför inte.Det är även lagomt långt hem,17 mil och stracks över två timmar med tåget till Borlänge.Ingen fara trotts att jag hatar den där sträckan,HUR många gånger har jag åkt den igentligen!? haha det är några gånger.Innan jag flyttade dit så åkte jag dit varje helg,fredags tåget framme kring 19 tiden och hem på söndag med 20.01 tåget,var i Borlänge stracks efter 22 och måndagen därpå skulle man börja jobbet kl 6.00.Så höll vi på till en början..innan både jag och T flytta hit.

MEN jag måste bort,vet inte vad jag vill utbilda mig till så ser tyvärr ingen anledning till att jag skulle stanna här till hösten.När jag väl kommer på vad jag vill så återvänder jag kanske hit,staden står kvar men inte personerna i den.Jag behöver ett äventyr,jag måste få uppleva och göra något nytt.Snart ska jag säga hejdå till mitt hem,min stad och de få personerna jag känner här.Det gör ont,smärta rakt igenom.Även om jag skulle bo kvar så är inget sig likt sig då,för mycket minnen för att jag skulle stanna.Det är dags att släppa taget och gå vidare,dags att bli kär i en ny plats.Jag vet vad jag vill även om jag vart klyven på vägen.Det här blir nog bra :,-) Men sorgligt är det rätta ordet..

"Tog tåget ner, du skulle dumpa mig
Bättre på plats än genom telefon
Jag visste inte vad som väntade
Första semestern på fyra år
Som jag förstod var vi förälskade
Du sa att ingen vart så bra som jag
Vi talade om allt och älskade
Jag låna pengar och kom till din stad
Varför ska man tänka på
någon annan än sig själv?
Ego...
Du skulle dumpa mig, dumpa mig
Bättre på plats än genom telefon
Na na na na
Du skulle dumpa mig, dumpa mig
Bättre på plats än genom telefo-o-on"

Jag tror den här sommaren kan bli bra trotts allt,kanske riktigt bra till och med :-)

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0