En av alla tusentals svenskar i Oslo

Precis det här datumet för ett år tillbaka var jag världens (i alla fall Borlänges) lyckligaste tjej!Då fick jag äntligen mitt rosa lilla kort.Kortet som öppnar dörrar,ger en fler möjligheter & får en att känna sig både lite mer vuxen och fri.Ja,mitt körkort.Ett år har det gått,men satan vad mycket som har hänt under dett år,2011.

Men det är inte bara ett år sedan jag grät glädjetårar över mitt godkännande på trafikverket.Nej,det börjar även närma sig ett år sedan jag packade resväskan för att flytta hit,till Norge.Det här är utan tvivel mitt mest händelserika år och jag har lärt mig SÅ mycket genom den här resan.När jag var ett år så flyttade min familj till domnarvet sedan dess har det vart mitt hem.Att flytta & byta hem har med andra ord vart något helt nytt för mig.Det här året tog jag nog igen dom där flyttarna.Är uppe i mitt tredje hem i Oslo och det är faktist inte så roligt att flytta runt som jag trodde vid 10 års ålder.Men vi har jobbat oss upp och kanske är det så man får göra som arbetande svensk i Norge.Vårt hem nu är toppen!

Men det har inte bara vart ljusa stunder här.Under det här året har som sagt mycket hänt,man har satt sig själv på prov,om & om.Många tårar har man här fällt och jag vet inte hur många gånger jag sagt "nu skiter jag i det här" till Malin.Och där har vi det,det absolut viktigaste under det här året,vår vänskap har satts på prov om inte annat.Ett prov som vi klarat med mycket väl godkänt.Hon är min familj.Vi har vart i dom allras sjukaste bostadssittsarna,bott med ex pojkvän på 30 kvadrat.Delat en trasig våningssäng med nedklottrade bjälkar och vidriga madrasser.Blivit utslängda av en hjärtlös hyresvärd,med en dag på oss att packa & fått kommentaren "sen blir det hotell".Det har kommit och gått mängder med olika människor,har träffat dom mest härliga till dom ondaste.Vi har skrattat som aldrig förr åt all kaos som bara händer oss.Lett åt alla goda stunder,som lyckan av att få en lägenhet med tillgång till riktiga sängar & en ugn.

Sen har man ju faktist lärt sig ett nytt språk,för inte var det helt lätt när man som nykomling flyttade hit.
Aldrig pratat med en norrman tidigare i mitt liv.Förstog inte mycket under mina första jobbdagar.Och hur man har hållt på,åkt Oslo/Baurum runt på olika jobb,innan jag sen hitta min fasta punkt i Mars.Jag tycker det är häftigt,att man nu måste tänka till om det är en svensk eller norsk som pratar,hur fort man ställer om sig och hör det lite till sitt eget språk.Den där svorskan.

Hur länge jag blir här har jag faktist ingen aning om.Men jag vet att jag då aldrig kommer att ångra att jag drog hit.Jag har lärt mig så mycket nytt.Lärt mig att verkligen stå på egna ben mer än vad jag någonsin gjort förut.
Ja,jag är stolt över mig själv!

Nu ska jag sova.
I morgon ska vi baka pepparkakor mest hela dagen,på mitt andra hem/hjem.

Natti! :-)

Matilda